Nedräkningen har börjat

Konstigt det där.. men som sagt nu blir det att jag tänker i dagar i stället för veckor.
Om 13 dagar sitter jag hemma i min egna soffa, förmodligen i fleecetröja o långkalsonger, inte som här,i shorts och linne och flipflops.

Om 13 dagar får jag diska själv (jag gör det ibland här oxå), bädda sängen, byta lakan, städa och pyssla. Här har jag min "housemaid" Nancy. Bortskämd? Jo.. mysigt att ha henne här, vi pratar lite, hon kollar på min matlagning, tex min bulgur och undrar, kan man verkligen äta det där, haha. Jag ger henne en extra slant då och då för jag vet att hennes lön är galet låg.

Om 13 dagar tar jag på mig tjockjacka, mössa, vantar och varma skor, kanske marssolen kan värma mitt ansikte om jag sätter mig i lä nånstans, eller blir det så här=)

Här tar jag på mig kjol och blus och går barbent till jobbet. Bikini, klänning, shorts här hemma på hotellområdet. Behöver ej leta efter solen. (även om det senaste 2 dagarna regnat).

Om 13 dagar snackar jag nog varken engelska eller swahili varje dag utan svenska med blandning av ölänsk/kalmaritisk dialekt.

Ja, allt har sin tid. 5 månader av ett mycket varierande Kenya börjar lida mot sitt slut. Blandade känslor förstås.

Igår hade vi sista mötet med implementeringsgruppen. Gick mycket bra och det verkar som det kommer pushas rejält för att det här ska bli av. Nu har vi gett dem verktygen till att lyckas. Från att ha känslan av att politikerna här skulle vara nöjda med det har det svängt än hel del sen vi träffat en hel del personer här och de sista mötena kommer förmodligen bla handla om hur Kenya går vidare med detta. Jag kommer naturligtvis fortsätta lobba för en vidare konsultation i hur de ska använda verktygen, utbildningsmaterialet och hur de ska arbeta praktiskt. Ett stort projekt det också. Vi får se hur det fortlöper.

Har ju dessvärre mått kass ett tag. Virus i kroppen, det är dock bra nu men min nacke..:( är som ett kolli när jag ska kravla mig ur sängen på morgonen sen blir det bättre framåt dagen. Vet att min nacke behöver rättas till och det får jag vänta med tills jag kommit hem.
Så länge får detta hålla mig i något så när skick.

Dagarna löper på ganska "snällt" nu. Kändes mycket konstigt först då vi jobbade på tok för långa dagar, kvällar, helger innan jul. Men nu har jag kommit in i nån slags lunk och jag tänker ej ha dåligt samvete för det.
Går oftast ner till gymet och kör cardio en timma, det gör att nacken också mjukas upp, träffar bla denna roliga, duktiga tränare och slänger lite "käft" med han. Denna bilden är tagen från ena av alla fitnessdagar de brukar köra ute vid poolområdet.

Har blivit mer och mer egen matlagning numera, känns helt ok då matställena här runt omkring inte precis leverarar när det gäller smak. Ska vi ut och käka där det smakar bra så tar det ju lätt 3 timmar, suck, Nairobi traffic jam..

Då poolområdet vissa dagar invaderas av ryska kasinoarbetare som bleka och då snackar vi BLEKA, otränade springer omkring i sina stringbikinis rökandes och med en hel del gin&tonic i glasen (ordet självkritik har fått en ny innebörd för mig) sitter jag hellre uppe på min lilla balkong (har en stooor också med morgonsol), här fläktar det dessutom mer än nere i grytan.

Hit brukar jag åka ock "storhandla", Westgate, me like:) Här bor många av de vita som jobbar i Nairobi och det märks direkt på atmosfären när man kommer hit ut. Skulle vi bo där skulle vi dessvärre ha 2-3 timmar i bilköer till jobbet på dagarna vilket ej hade funkat, tyvärr. Älskar att sitta på Art cafés uteservering, ta en kaffe och bara vara.

Här har de även masaimarknad på taket på tisdagarna. Jag brukar dock inte gå på den så mycket då det har lärt sig att lura många turister, börjar alltid med på tok för höga priser på sina hantverk. Jag åker numera ner till stan "downtown", större marknad och lättare att få rätt priser. Är dock en påfrestning att gå där, många ropar och drar i kläderna på en, allt för att få sälja sina saker förstås.
Förra lördagen var jag nere och handlade lite efter önskemål hemifrån. Tischor, sandaler... köpte även denna något för stora rastakepa hahaha, fin va?

Mina kollegor är på Diani beach nu, denna härliga plats. Hade gärna varit där igen men allt kostar ju en slant tyvärr. Kenya är ej så billigt som man kanske tror.
I kväll har jag käkat oxfilé och förgyllde den middagen med coke diet i vinglas:)
Avslutar med denna kuliga bild, iaf tycker jag det. Stämmer inte så bra in på kenyansk bilkörning dock, vet i tusan vad som ska få dem att att dra ner på tempot =)

Må väl hemma i snöyran.
Kärlek till er.

Trivsamma veckor

Jambo Bwana har spelats flitigt den senaste tiden. En sång alla kenyaner kan och som är en välkomnande sång de gärna vill lära oss vita.
Veckorna rullar på och nu är det bara 3 1/2 vecka kvar här! Denna period har varit mer än väl behaglig kan jag säga. Men det är klart, efter alla tuffa veckor mellan oktober och jul så behöver jag ej ha dåligt samvete. Vi jobbade ju 7 dagar i veckan.

Vi finslipar nu material, alla är verkligen jättenöjda och vill att vi pushar så en implementering blir av. Av hela mitt utbildningshjärta och själ så hoppas även jag det.
För ett par veckor sedan fick jag träffa denna gamla man

Han berörde mig sannerligen. Egentligen ingenjör men för ett antal år sedan omkom hans enda son i en av alla Kenyas dödsolyckor. Han gick i djup depression under ca 5 år och slutade leva. Sen klättrade han upp från botten på vattenglaset och tänkte, jag måste göra något åt detta. Varför händer alla trgiska olyckor på vägarna. Han började göra en massa research, åkte med såväl lastbilschafförer som matatusförare och vanliga bilförare och fann då det vi vet.. "lack of knowledge and attitude" ingen utbildning och galet dålig moral och attityd.
Han startade sin "advanced driving school" och har lagt/lägger hela sin själ i detta. Denna man är över 70 år och säger till mig, Jessica, before I die, make this happen. Han har lusläst alla våra dokument och han är lycklig. Lycklig över att kanske kanske få uppleva en förbättring på Kenyas vägar.
Men han, precis som vi jobbar i uppförsbacke. Lika mycket som det finns krafter som vill detta så finns det som vi alla vet bakåtsträvare. De som inte vill ha förändring och tycker det finns annat att lägga energi på. Dessa krafter sitter tyvärr på beslutsposter.
Jag blir rörd till tårar när jag lyssnar på denna gamla man och hans historia och jag har åtminstone lovat honom att göra mitt/vårt yttersta för att få en fortsättning på detta. Jag är ju inte den som kan luta mig tillbaka med att vi nu har gjort vårt uppdrag. Jag vill inte att det ska hamna i ett inlåst skåp på ministeriet!

Vi har även besökt och börjat samarbeta med de som designar/utformar vägarna här nere. Ligger utanför vårt jobb men som sagt.. när man märker att det vill ha hjälp och vi dessutom har lite tid till förfogande så är det bara att köra på.

Jag har faktiskt varit lite ledig också!! 4 vardagar! Det har varit välbehövligt. En trött familj kom ner till Nairobi mitt i natten den 26 januari (jo, det tar sin tid att ta sig hit) De är nu åter på svensk mark, hemma om någon timma kanske. Jag hoppas och tror att de har fått uppleva ett varierat Kenya. Min tanke var att visa dom både min arbetsmiljö med allt vad det innebär i Nairobi men även allt det fantastiska Kenya har att erbjuda. För det ÄR ett vackert land med mycket kärlek. Ville även att de skulle få se den missär många lever i. Kontrasterna är stora här. Så.. vi får se när de får distans till allt.

TOg dom med till fantastiska Masai Mara där vi skulle bo på en tältlodge. För att spara tid så valde jag fågelvägen dit..

Jojo, litet var planet, kändes som i tvserien "Flighing doctors"

Väl framme blev vi hämtade i vår fina safarijeep, Edward skulle bli vår guide, vi kallade honom King Edward, sa till han att han var väldigt poppis att mumsa på i Sverige. Han blev stolt som en tupp:)

Jag bara mös hela tiden. Vi skulle bli omhändertagna av "young warriors" på Ilkeliani tentlodge.

Vi blev visade till våra tält

Oj så bra jag sov dessa nätter. Ligga och lyssna på savannens alla läten.. hyenor, hade en krafsandes på mitt tält andra natten, olika fåglar, babianer, sen vår alldeles egna hippo Georg. Han var ensam att uppehålla sig i Talekfloden utanför våra tält. Han kom upp när mörkret kommit, vi fick se han 10 meter från middagstältet, coolt!

Jag som varit på safari 2 ggr förut blir ändå lika fascinerad av naturen. Fortfarande har jag dock ej fått se leoparden men men, alltid en orsak att åka ut igen:)
Lejonkungen var där dock

Vi fick se en elefantparning som tyvärr kom av sig..

Vi fick också vara med på bland annat masaiernas dans, dom tryckte dit hövdingkepsen på oss alla:)

De vanliga hoppen, tävling om vem som får sötaste tjejen

Hm, behöver gå kursen i hur man fixar till lägerelden.. dessa grabbar hade övat en del,

Kan verkligen rekomendera denna lodge, prisvärd, mysig, supertrevlig personal, hade dessutom en masai som vaktade utanför varje tält hela nätterna, stod med ficklampan och var alltid redo för att följa med vart man nu behövde gå:) Och sp maten, aah, galet god.

Efter ett par dagar hemma i min lilla lya, hrmm, så var det dags för Kenyas kust. Flög ett lite större plan, landande något försenade i en helt annan värme än Nairobi. Luftfuktigheten slog mot oss när vi klev av planet, härlig men tokvarmt på samma gång. Nairobi har ju den torra luft vi är vana vid hemma i Sverige på sommaren vilket är skönt när man jobbar. Men i Mombasa, jösses.. men jag gillar´t.
Vår chafförer John och John körde oss sedan ner till Galu beach där vi skulle bo. Familjen undrade nog vart jag skulle ta dem. Hemktisk trafik, superskitig, vi åkte genom en av Kenyas skitigaste byar, folk gick och trampade i berg av sopor.

Men så plötsligt kom vi fram till ett litet paradis. Svettiga, trötta men man kunde inte annat än le när vi gick ner vid Indiska oceanen, brisen, den vita sanden, det ljumma vattnet, ja, nu skulle det bli avkoppling några dagar.LÅnga promenader barfota och endast i bikini, ljudet av vågor som slog in mot stranden, doften av hav.Mums.

En dag åkte vi ut för att se delfiner, Petra snorklade (jag som justerat nacken fick avstå:()

Middag åt vi på en strandresturang, färsk krabba, yammie

Resten av dagarna var bara lapande av sol, massa bad i oceanen och sann avkoppling.
Utsikt från frukostbordet..

Lite smolk blev det dock när jag vaknade till ett mindre roligt ljud näst sista natten, nån pratade väldig mycket och länge med Ulrik. Då det var min syster visste jag säkert att det inte berodde på alkoholkonsumption:) Gav henne de akutpiller jag själv fått ta en o annan gång. De dödar bakterierna på direkten. Men dagen efter blev skugga för hennes del.

Allt mysigt har ett slut, Kimpa och jag tog sista glädjeskuttet på beachen innan avfärd för Nairobi och för somliga kalla Sverige.

Själv har jag varit kass i min nacke sedan förra måndagen. Tar mycket enrgi, avskyr att inte vara fullt rörlig och i topptrim. Blir lätt deppig då. Mitt problem med att vara överrörlig är ju inte precis positivt. Var på apoteket här igår och skulle hämta ut Voltaren 100mg, jo, det är rätt:) Men han sa jag skulle prova några andra rosa piller. Vad vet jag vad det var men effektiva var dom iaf:) Börjar ge sig, muskelsvullnaden börjar lägga sig och glad blev jag som kunde besöka gymet 2 ggr idag!

Oj!! Det här blev långt värre. Vad vet jag om ni orkat läsa hela inlägget, haha.
Sköt om er nu ska jag snacka med John Blund. Det är ju lixom lite tyst här nu när familjen förmodligen i skrivande stund nåt Kalmar och Öland. Trötta, frusna men med förhoppningsvis varma minnen.

Sänder lite värme till er alla där hemma i kylan.
<3
Ps, ursäkta den dåliga bildkvaliteten på vissa foton. Ifånen fick bli substitut ibland då finkameran då och då vilade i ryggan.

Alldeles för länge sen...

Nu var det väl tusan oxå...Back in business:) Hoppas att det inte tar halva natten för att kunna ladda upp lite foton.
Är tillbaka i Kenya. Sommaren har kommit och det är ljuvligt! Att vakna till sol och höra fågelkvitter, mums säger jag. Temperaturen ligger på runt 26 grader på dagen, lagom. Det ända som är jobbigt med värmen är när vi vår driver till mötena, ingen AC här inte, helv vad svetten rinner. Får mig att tänka på "gamla" tiden när det var vardag i övningsbilen. Trots att man försökte sprida ut backnings och parkeringsövningarna så blev det ändå hem på lunchen för klädbyte:)

Resan ner var galet jobbig. Lämnade Kalmar kl 8.30 på torsdagen, kom till hotellet i Nairobi kl 9.30 på fredagen. Möte inbokat kl 10 så in i duschen och sen iväg. Jag var mest orolig för att sluddra mig igenom det mötet, det kändes lixom som att munnen och hjärnan inte riktigt var i takt. Men det gick bra tror jag..:)
Har varit lite, med betoning på lite lugnare tempo än så länge och tro fasen det,, jobbade väldigt intensivt innan jul. Var skönt att vila upp sig hemma och ja, jag var trött. Tog mig 5 kvällar att ta mig igenom Jägarna 2 då jag somnade hela tiden.

Gillar faktiskt Nairobi lite mer nu. Vad det beror på vet jag ej. En kombination av att jag känner fler människor, blev kära återseenden och glada miner när vi dök upp igen, plus att vi som sagt får lite andrum nu.

Denna gång har jag fått bättre rutiner också, låt mig börja med morgonträningen. DET kan jag säga är både tufft och härligt. Som sagt.. det börjar bli varmt ute nu=varmt inne:) ingen AC inne plus ca 20 svettandes afrikaner gör att luften står still. Kör ändå på en timma cardio sen tar jag styrkan på kvällen.

Hittade igår en liten fläkt på löparbandet, haha, nu får jag lite blås på mig iaf

Tja.. efter morgonpasset blir det ibland ett dopp direkt då poolen ligger mellan gymet och lägenheten.

Kaffe på balkongen..

Sen blir det jobb. Just nu jobbar vi med en jurist, bland annat körkortslag som ska ändras. Eller snarare läggas till.. voijne så bristfälligt det är i lagboken nu, inget system, utspritt på hur många ställen som helst. Fick extra jobb några timmar sent igår kväll då Lucy, juristen inte alls skrivit det som jag gav henne utan blandat ihop både det ena och det andra. Tex skrev hon högsta tillåtna tjänstetotalmaxvikt.. ja inte vet jag vad det är..:)

Mat!! Då det tar ca 2-4 timmar för att åka ut och käka, restid inräknad så har jag börjat laga mer mat hemma. Det är helt ok, dessutom lagar jag den mat jag vill ha och på det sättet jag vill också. Försöker plocka bort tomma kalorier som jag inte behöver. Har också tagit bort det slentriandrickande vinet. Kroppen mår bättre, jag har mer ork och nu djäklar..

Först ska man ju bara ta sig ner till affären och handla. Är så himla van numera vid att parera mellan alla bilar som kommer i tre körfält och kör vansinnigt fort. Vet jag stod första dagarna här och tänkte, herregud, ska detta liv sluta här, i Nairobi, på väg till mataffären.Men nu.. ja man får hitta luckor och sen är det bara att springa. Jag ser alltid till att ha några kenyaner på rätt sida om mig som skydd, haha, precis som det skulle göra någon skillnad om vi blir påkörda, hm.. hur tänkte du nu Jessica:) De flesta eftermiddagar står dock oftast någon polis och stoppar trafiken men det tar tid, det är tre vägar som ska korsas till affären.
Klara färdiga SPRING!!

Mycket oxfilé och kyckling blir det:) Yammie:)

Nu denna period försöker jag köra styrketräning på kvällen, ibland även lite cardio. Förut satt vi ju varje kväll och jobbade tills klockan var typ 23 el tills ögonen gick i kryss. Skönt att slippa det nu (peppar, peppar).

Här är ett par av de mycket duktiga, supertrevliga tränarna på gymet. Sila, till höger, är manager och är den som fixade så vi får träna utan kostnad. Me like!

Har under några veckors tid, eller längre än så, planerat för familjens vistelse här. Nästa torsdag invaderar dom min blivande lägenhet. Ska bli kul att få visa dom Kenya faktiskt och jag är ganska säker på att dom kommer att gilla det jag satt ihop.
Var in på resebyrån (det finns hur många som helst här och inkastare överallt) och skulle betala den nedprutade safariresan, ja jag har blivit riktigt duktig på att "do business" som dom säger här. Kändes skönt att ha med Chris, vår driver, ni förstår vad jag menar på fotot...

Nu är klockan strax 23 här, time to sleep, eller fortsätta lyssna på "Jag är Zlatan" boken.
Avslutar på detta foto. Kallar det naturligtvis "Black&White" Kenyanerna är glada, vänliga människor. Att dom sen är uppväxta i ett korrumperat samhälle och alltid försöker trixa hit och dit, ja,vems fel är det? Som dom säger själva "This is Kenya"

Ta hand om varandra <3

Long time...

Jag behöver vila under "korkeken" (ingen korkek detta:)) ett tag..

Nu var det allt ett tag sedan jag skrev, nästan 2 veckor!
Har varit fullt upp här med förberedelse inför gårdagen stora möte/presentation. Korrekturläst allt material som gjorts, vilket inte är lite. Tryckt upp allt i pärmar till 40 personer, det tar tid här vill jag lova.. sen distribuerat ut allt över hela Nairobi med omnejd, det tar oxå tid vill jag lova. Vår stackars driver fick fara omkring hela dagen med 9 stycken pärmar. Sån är trafiken här.
Kom till vår kännedom att ministeriet ej skickat ut, eller kört ut rättare sagt (posten tar 1 månad) materialet förra veckan!! Material som var viktigt att det kom ut 1 vecka innan mötet.
Ja, varför är jag inte förvånad? This is Kenya. Så i onsdags fick vår driver sätta fart och agera budman.
Nåväl, mötet blev lyckat. Är alltid taggad innan men väl där så flöt det på och jag gillar ju verkligen att hålla presentationer, att få gruppen med sig, få dem att förstå budskapet och samtidigt ha kul och skratta. Så jädra härligt när man genom de själva får till poängen:)
Forade med bubbel igår sen somnade jag ovaggad.
Sitter på morgonkvisten och bara njuter av att jag i morgon ska åka hem till kyla och mörker. Måste nog hitta mina varma kläder i garderoben hemma på Kattrumpan.
Från eftermiddagen idag blir det bara slapp om ingen inträffar. Ska ta ett gympass snart, sen upp till vårt kontor på ministeriet och lämna det material vi ej ska släpa på hem.

Hade tänkt spendera eftermiddagen här

Men vad skådade mitt öga igår kväll!! Ett stort tält över hela poolområdet!! What!! Suck, ingen risk att jag kommer hem med översolad kropp iaf.
Tältet har sitt syfte dock. I kväll stundar nämligen finalen i tv-programmet Slim possilbe. Nä, jag är inte med som delgare.. är överviktiga kenyanska damer som kämpat på på gymet och ikväll ska vinnaren koras. Vi är inbjudna så kanske hamnar jag på tv här.

Vi var förresten på luciafirande på ambassaden i tsdags kväll. Åh så trevligt. Träffade några svenskar som jag tidigare hade träffat på Karen. Fick vinglögg, pepparkaka och lussekatt. Dessutom ett fint luciatåg från Svenska skolan

Oj, detta blev kanske ett osammanhängande blogginlägg men va tusan, min hjärna ska vila idag:)
Nu måste jag hinna iväg till gymet.
Må väl!

Lördag afton i ensamhet

Skönt... ett par timmar för mig själv. De andra åkte iväg på nån dans, jag har haft magknip idag så jag valde att stanna hemma. Fixa lite foton, blogga och bara vara.
Tiden lär gå fort nu tills jag åker hem för 3 veckors visit. Denna tiden om två v är jag på väg ut till flygplatsen.
Veckan som kommer består av möten, trycka upp ett antal kopior innför workshopen den 15 dec, göra en ppt-presentation, ja.. hoppas på nån stund i solstolen också, behöver det:)

Har lärt känna en del roliga människor här, framförallt på gymet. Känns så kul varje morgon och gå dit, alla är glada, fulla med energi, rytm och en ock annan afrikansk skönsång:) Kenyanerna precis som andra afrikaner lever ut sina känslor på ett helt annat sätt än vad vi nordbor gör.

Personalen på hotellet känner också igen oss nu och stöter de på oss i matbutiken el på gatan så ropar de ens namn så glatt. Börjar förstå den afrikanska engelskan bättre och bättre men den är speciell. Många gånger kan de ej så bra engelska heller och svarar yes yes på det mesta.

Några sköna uttryck.. på restaurang kan jag fråga tex "is this wine dry"? Då svarar de "yes it´s very sweet" På morgonen om man säger "good morning" blir svaret "I´m fine". Om man frågar "how far is it?" "Oh, it´s ten metres" och då kan det var typ 10 km. Haha, det är lite gulligt.
Sen har vi städaren Wilfred som knackar på och säger "I just want to tell you how much I love you, bye bye". PT:n på gymet som svarade min kollegas fru när hon sa att hon ville gå ner 5 kilo,svaret från han blev "only?" . Ja, skratta får jag ibland i alla fall.

Här kommer lite fler foton från förra helgens äventyr i Masai Mara.
Vi besökte ju bland annat en masaiby, mycket roligt. Ett gäng warriors fick vi träffa, de hade precis omskurit en kille så då dansades det.

Vi fick komma in i byns hövdings hus. Husen är byggda av koskit och lera. Inga fönster vilket gjorde att man fick hålla sig i väggen därinne innan ögonen hade adapterat det lilla ljus som fanns. Helt plötsligt såg jag flera människor sittandes där, barn som vuxna, hittade getterna som jag bara hört bräka innan. Det lagades mat därinne så rökigt värre. Efter 5 minuter därinne frågade jag om vi skulle gå vidare i byn. Blev då inviterad till att bo där en vecka om jag ville. Hm.. jag ska snart hem till Sverige blev mitt svar:) De bodde 7 personer 0ch 3 getter här inne. Finns det hjärterum så..

Nedan lite andra foton från Masai Mara
Det var ju väldig blött i marken, vår chaufför var orolig för att köra fast, det var jag
också efter det att han berättat att vi förmodligen då fick övernatta hos masaierna.

Hej jag heter Hippo och jag är ganska så stor:) Jag väger ca 3-4500 kg och är lite farlig så passa dig..

Vi hade med oss en vakt när vi gick ur bilen för att titta på flodhästarna och krokodilerna.

Mycket rogivande vyer, i alla fall så länge man sitter i safaribilen

Inte fårskalle utan buffelskalle..

Finns en massa olika antiloper och gaseller, jag kunde aldrig lära mig vilken som var vilken, Patrick vår guide bara skrattade åt mig när jag sa tex, jaha det där är en Thompson gasell tex.

En vacker sekretrarfågel promenerade väldigt pippinett förbi oss

Elefantbebisarna är så söta, här kom de på efterkälke, vänta på oss!!

Utslaget kärlekspar

Vakna nu min älskling

Lejon som har fått vittring...

Cheetah som har fått vittring...

Har ni fått nog av mina foton??
Nu ska jag krypa ner under täcket och läsa en tidning,var länge sedan. Det ska bli skönt att bläddra i en Barometern när jag kommer hem.

Må väl och trevlig andra advent önskar jag er alla.

Kärlek,
Jessica